jag har barn tillsammans med en kille som

bor strax utanför Västerås. barnen träffar sin pappa ca varannan helg och det finns väll inte

något jätte intresse för barnen heller direkt. Idag pratade jag med en av min dotters pedagog på

förskolan. 

N ( min dotter) målar ofta teckningar där jag är

med, hennes bror och sen pappa J som är hennes bonuspappa. På tekningen står det alltid pappa J. Jag tycker det är så fruktansvärt sorgligt men är evigt tacksam att Nova har en fantastisk bonus

pappa. 

Idag skulle N’s riktiga pappa vara med på våran sons skolavslutning men som vanligt är han försenad.

N börjar tjata och tjata om vart C va. Hon säger inte ens pappa till sin riktiga pappa. 

Detta svider en aningen i mamma hjärtat. Och jag hoppas verkligen min man och

mina barns bonus pappa verkligen förstår hur mycket han betyder för mina ungar. 

Det är också en tanke jag har -

vad händer om jag dör? vem kommer ta hand om mina barn? J eller barnens biologiska pappa? Ja, rent logiskt så blir det deras biologiska pappa, men frågan är om det är det

bästa!? Vilka funderingar va? 

jag tänker alldeles för mycket! 

min man är fortfarande inte hemma, och jag börjar känna ensamheten och ångesten som sakta smyger sig på. 

Igår provade jag att meditera i 25 min innan sovdags, det hjälpte mig förvånansvärt bra. Så det kommer jag att göra ikväll med. 

dagen började inte alls bra idag. skulle nvöeja jobba 06:15

och när jag har lämnar barnen och ska åka till jobbet så märker jag att Novas Astma medicin är

hemma, va bara at ringa jobbet och förklara läget.

kom 45 min för sent för att sedan inställa sig i kaoset av att ”mat tanten” försovit sig så jag fick snabbt fixa frukost till 40 ungar. Men det gick en då. vissa dagar är jag mer stresstålig en andra.